Svenska globaliseringskritiker argumenterar ofta utifrån att fattiga länder far illa när multinationella företag utnyttjar deras låga kostnadsläge. Debatten mellan kritiker och optimister rör därför oftast just huruvida fattiga länder gynnas eller inte. Den amerikanska debatten tycks vara ganska annorlunda. Läser man exempelvis i Alan Tonelsons bok, The race to the bottom, stöter man på tesen att det är olyckligt att debatten kommit att handla om just fattiga länder i tredje världen:

[...] American unionists and environmentalists played into the hands of cynical globalization supporters. They permitted the debate to change from one that focused on globalization's impact on the U.S. economy and the American worker to one that focused on globalization's impact on third-world poverty. The interests of American working people [...] were almost completely forgotten. (sid. XXIV)

Hittills har vi nästan helt sluppit denna national-populistiska anti-globaliseringsargumentation i Sverige. Här vinner man istället världsförbättrarkidsens hjärta genom att argumentera ur ett Afrika-perspektiv. Sverige är inte så dumt ändå.