Johan Norbergs försvar av trängselavgifterna har tydligen ånyo fått hans läsare att sätta kaffet i tokstrupen, och plocka fram sina bästa motargument ("Hur mycket fick du betalt för att hoppa upp i knäet på de gröna och sossarna?).

Själv är jag inte så förvånad över att en libertarian förordar självreglering med hjälp av prismekanismen. Lite frågande noterade jag dock Johans släng om det dumma i att intäkterna inte går tillbaka till folket i form av skattesänkningar.

Ty hela systemet kostar 3,8 miljarder som skattefinansieras. En halv miljard väntas komma in i avgifter. Dessa tänker man faktiskt inte festa upp, så skattebetalarna kommer undan med 3,3 miljarder netto. Sveriges skattebetalare, inte Stockholms, nota bene.

Hursomhelst, för en nyliberal torde Paulas invändning vara den bästa: Det blir ju trots allt högre skatt.

Själv ser jag i denna diskussion en chans att veva ett av mina favoritargument mot just nyliberaler, nämligen att användandet av prismekanismen inte är gratis. Det finns kostnader för betalningssystemet som på något sätt måste delas av alla som gynnas av dess effektivitet, på samma sätt som upprätthållandet av äganderätten och avtalsrätten har en kostnad som på något sätt måste fördelas på ett kollektiv. Denna kostnad blir högre ju bråkigare folk är, och ju klumpigare upphandlingen sker.

Slutsats: Skatt är inte stöld - det är marknadspriset för att slippa leva i Hobbes world of warcraft (där det som bekant inte bara rådde trängsel utan också en del annat bus...)

(Vad sägs om det prettoinlägget från en som aldrig spelat WoW, inte läst Hobbes i original och nyss flyttat från Lund till Östermalm, och således bara sett de jämrans tullstationerna på bild???)