Inget ont som inte har något gott med sig: Tack vare svenska journalisters heroiska insatser har vi nu ett ganska stort antal fall av politikerskandaler att analysera. Och det börjar bli svårt att ignorera könsaspekten i vem som kommer undan med vad.
Niklas Ekdal i DN ger en del exempel:
Sist och slutligen kommer man inte runt detta med könet. Mona Sahlin, Laila Freivalds (lägenheten), Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò har grillats hårdare än manliga politiker i motsvarande situation.
Notera hur snabbt Tobias Billström och Andreas Carlgren gled av kroken. Under Sahlin-affären hette den manliga spegelbilden Per Unckel, som åkte för mycket taxi, men vem kommer ihåg det?
För tydlighets skull: Tobias Billström har erkänt obetald TV-licens samt att han använt sitt riksdagskort för privata inköp. Jämför med ståhejet kring Cecilia Stegö och Maria Borelius - eller Mona Sahlin.
Naturligtvis finns det fler exempel:
Thomas Bodström: Rökt hasch, svart hemhjälp.
Anders Borg: Hans rökande verkar bara stärka hans redan coola image. Svart städhjälp har han också haft, i nivå verkar den vara jämförbar med med Gudrun Schymans dito.
Bo Ringholm: var ordförande i en skattefuskande idrottsklubb. Beaktat att Bo blev finansminister fick den skandalen minimala proportioner.
Lars Tobisson Anders Björck: Snodde en pistol han fått som försvarsminister till sin privata samling.
Fler exempel kan nog vaskas fram. Men samtliga ovan nämnda fyra herrar kom ganska lindrigt undan, jämfört med Mona, Cecilia och Maria. Vissa av herrarna var dessutom inkompetenta som ministrar, medan Maria och Cecilia aldrig fick chansen att visa vad de kunde.
OBS: Jag menar nu inte alla ovan borde avgått, eller att alla borde fått sitta kvar.
Däremot tror jag att vissa nu för första gången börjar fundera på om det finns en könsaspekt i vem som kommer undan med vad. Till dem hör nog Cecilia Stegö och Maria Borelius.
i?