Gårdagen tillbringades på helfestliga socialförsäkringsforskningens dag. Där vevade jag några käpphästar om hur man (inte) bör mäta pensionssystemets omfördelande effekt. Till exempel påstås i

Smeeding, Timothy M and Susanna Sandström. 2005. "Poverty and income maintenance in old age: a cross-national view of low income older women." Luxembourg Income Study Working Paper Series Working Paper No. 398.

att fattigdomen i Sverige minskas med över 70 procentenheter som en effekt av skatter och socialförsäkringar: Från 82 till 8 procent - se tabell intill.

En kanske troligare tolkning är att den "totala systemeffekten" även inkluderar en del beteendeförändringar. Till exempel kan det ju tänkas att avtalspensionerna skulle vara snäppet mer omfattande än 10 procent, om det inte funnes ett skattefinansierat pensionssystem. Vad jag kan se, problematiseras detta sätt att kvantifiera en "anti-poverty effect" inte alls i pappret.