Politisk förändring i Sverige - så funkar det.

4 okt 2006, kl 16:37
bergh in Samhälle och politik

Gudmundson har sammanställt de första trevarna i socialdemokraternas eftervalsdebatt. Annika Billström gör vad som rimligen kommer att bli standardanalysen:

– Det finns aldrig enkla förklaringar till ett nederlag, konstaterar Annika Billström, men en är att vi under valrörelsen inte målade upp en vision om framtiden som attraherade människor. Jag tänker på jobben och välfärden. I stället för att peka på vår egen politik ägnade vi en stor del av valrörelsen åt att försöka mana fram högerspöket. Men Reinfeldt var inget högerspöke som det gick att skrämmas med.

Gudmundson noterar:

Slående är dock att ingen uttalar exakt hur de nya idéerna om jobbtillväxten ska se ut. Kanske saknas det helt enkelt nya tankar (som Jan Andersson antyder)?

Det tror jag inte. De vet alla vad som måste göras. Men det finns förmodligen normer inom socialdemokratin (svårbegripliga för utomstående) rörande vem som först får lov att säga det:

Att regelverket på arbetsmarknaden måste förändras, och kanske även att ingångslöner för unga måste få lov att vara lite lägre.

Således:

De borgerliga får regera på villkor att de inte rör LAS.

Under tiden får rörelsen fyra år på sig att vänja sig vid tanken på att bland annat just LAS måste förändras.

En rejäl utredning och en symbolisk detaljstridstrid senare, trummas förändringarna igenom i kammaren.

Vänstern röstar nej och miljöpartiet lägger nog ner sina röster. Resten röstar för en svensk flexicuritymodell. Alldeles oavsett färgen på den då sittande regeringen.

i? Andra bloggar om: socialdemokraterna, eftervalsdebatt, jobb, LAS, politisk förändring

Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).