Ekonomer i debatten - en teori om tystnaden
16 nov 2006, kl 18:08
bergh in Lite väl akademiskt, Samhälle och politik

Benny Carlson, ekonomhistoriker från Lund, höll nyss seminarium om ekonomernas roll i debatten för och nu. Budskapet var väl inte så förvånande: Heckscher, Ohlin, Wicksell, Cassel och Myrdal har få motsvarigheter idag. Och de som finns, är i regel inte purunga.

Förklaringar som kom upp var de väntade: det är matematisering och publicering som premieras, forskarutbildningen är krävande, institutionerna uppmuntrar inte debattdeltagande.

En kompletterande förklaring skulle kunna vara rädsla för att ha fel. Nationalekonomi idag är mycket mer utvecklatd och specialiserad än på wicksells tid. Nästan oavsett vad man säger finns det ganska många som kan invända att "det där är inte ALLTID sant", eller "det här resonemanget förutsätter X, Y och Z - och du nämner inte Z!"

Många ekonomer är kanske helt enkelt rädda att en kollega ska säga, "i den här artikeln förenklar du allt lite väl mycket!?"

(denna skeptiska inställning till resonemang som till förenklats för att bli hanterbara, är för övrigt lite ironisk - eftersom nästan all ekonomisk forskning går ut på att förenkla en komplex verklighet så att den blir hanterbar.)

Och visst - I valet mellan en förenklad bild och en fullständig förståelse för ett komplext fenomen, är det senare onekligen att föredra.

Men om alternativet till en förenklad men hyfsat korrekt bild, är groteska och vanligt förekommande missförstånd om sakförhållanden, då kanske även ett förenklat debatt inlägg kan göra nytta.

Exempelvis tror tydligen 41 procent av amerikanska väljare att ulandsbistånd är en av de två största federala budgetposterna (!)

I det fallet skulle även en mycket grov förenkling av vad staten faktiskt lägger pengar på höja debattnivån rejält. (Fler exempel torde inte vara svåra att finna)

i? Andra bloggar om: , , ,
Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.