Sverige är så litet att nivån på den offentliga debatten stundom står och faller med en enda person. När det gäller ekonomi och arbetsmarknad är Lars Calmfors förmodligen den personen.

I dagens DN läxar han upp Sveriges upp Sveriges ekonomijournalister så raffinerat att de inte ens lär märka något (rubriken handlar naturligtvis om något helt annat.)

Som jag tolkar Calmfors säger han följande:

• Ekonomijournalisterna har helt misslyckats med att förklara de förändringar regeringen nu genomför av akassan, både vilka de är och hur de är tänkta att fungera.
• Artiklarna skrivs typiskt ur ett fackligt perspektiv, utan att kompletteras med arbetsgivarperspektivet eller med vad forskningen säger.
• Eftersom den grundläggande förståelsen saknas, ställs inte ens de rätta kritiska frågorna till regeringen. Calmfors hjälper till med även detta. 

Om själva politiken säger Calmfors följande:

• Åtgärderna kommer sannolikt att leda till högre sysselsättning men till priset av ökad lönespridning.
• Akasseavgifter som är differentierade beroende på arbetslöshetsnivå är en god idé, men bör (precis som regeringen aviserat) kombineras med att akassan görs obligatorisk (för att undvika advers selektion).
• Eftersom obligatoriet ändå ska utredas borde avgiftshöjningarna skjutas upp och infogas i utredningen i stället för att skyndas igenom.

Tack vare Calmfors förstår nu vänstra stranden vad som är i görningen. Men det gillas inte:

de nya jobbens innehåll, deras löneprofil, den ökade lönespridningen och effekterna på de människor som ändå inte får jobb får mig att säga nej till den här förändringen. Jag tror att klassamhället förstärks och att det leder till konflikter, kriminalitet och ökat utanförskap.