Ett papper jag följt med fascination sedan första konferenspresentationen för många år sedan, är Rothsteins & Kumlins idé att kontakt med selektiva välfärdssystem (bostadsbidrag, socialtjänst, färdtjänst, förtidspension, handikappomsorg,
arbetsförmedling, andäldreomsorg) minskar medborgarens tillit.

Det första "bevis" för detta jag såg, var att på frågan "I vilken utsträckning anser du att man kan lite på människor i allmänhet?" på en skala från 0-10 svarade de som varit i kontakt med selektiva institutioner lite annorlunda:

Skillnaden mellan 6.7 och 5.7 i genomsnitt är knappast enorm, dessutom kan det ju vara en selektionseffekt: De som kommer i kontakt med socialbidrag kanske har lägre tillit av något annat skäl än socialbidraget.

I den publicerade versionen försöker de korrigera för andra faktorer, och resultatet ser någorlunda robust ut. Kontrollvariablerna går åt väntat håll: Högre inkomst, utbildning och livstillfredställelse samvarierar med hög tillit; vänsterideologi och arbetslöshet samvarierar med lägre tillit.

Intressant är dock att författarna i artikeln nästan ber om ytterligare tester, kanske anar de att om rätt kontrollvariabel tas med kommer deras effekt att bli insignifikant. Ett uppsatstips så gott sopm något!

Källa: Kumlin, Staffan och Bo Rothstein. 2005. "Making and Breaking Social Capital: The Impact of Welfare-State Institutions." Comparative Political Studies 38:339-365.