[Några hetsiga krogdiskussioner senare] Jag börjar förstå varför debatten kring trängselavgifter ter sig lite förvirrad. Bland förespråkare finns åtminstone två helt olika grupper:

1. De som ogillar privatbilism av princip.
2. De som tycker privatbilism är helt okej men som vill lösa den allmänningens tragedi som uppstår när alla vill åka in och ut ur staden nästan samtidigt.

Bland motståndarna finns också två linjer:

A. De som gillar privatbilism av princip.
B. De som tycker att privatbilism är okej, och som inte tyckte att trängseln var ett tillräckligt problem för att motivera någon form av avgifter.

När grupp 1 och A diskuterar, blir det förutsägbart. D kunde lika gärna ha diskuterat bensinskatter eller kollektivtrafik: Avgifterna symboliserar bara en mer fundamental oenighet.

Grupp 2 och B borde emellertid kunna föra ett upplyst samtal kring för och nackdelar. Ty enligt analysgruppens utvärdering är det nästan helt uppenbart att avgifterna haft den avsedda effekten på just trängseln:

Policyimplikationerna är dock inte uppenbara: Problemet är att vi inte vet hur mycket folk ogillade trängseln! Och att många före avgifterna hade 'trängsel vid 0730' som sitt bästa val säger oss inte så mycket, eftersom alternativet 'betala 20 och slipp trängsel vid 0730' då inte var tillgängligt.

Det finns även akademisk forskning i frågan: Den här artikeln i Oxford Economic Papers, antyder att det är fel att se trängselproblemet som ett n-personers fångarnas dilemma, och att ett totalförbud av trafik i innerstan är vad 80 procent har som förstahandsval.

Jag skulle inte dra några större växlar på den dock, dels för att den gäller Oxford och inte Stockholm, men framför allt för att den bygger på enkäter snarare än faktiskt beteende. Intressant läsning, icke desto mindre.