Om man som jag bara orkade 60 sidor i Atlas Shrugged, kan Pernilla Ståhls text i Svenska Dagbladet möjligen vara ett alternativ (tack till Niclas för tipset). De övertygade Randianerna tycker säkert att Ståhl missförstått och är på tok för negativ, men eftersom det i Sverige finns en heltidsarbetande Rand-propagandist, kommer vi säkert förr eller senare att få se någon form av kommentar till Ståhls text. Ty Ståhl tar i ganska rejält:

Hennes [Rands] förakt för och beskrivningar av de icke-producerande individerna - de är alla feta, pluffsiga och svajar med blicken - är inte bara löjeväckande, utan har också obehagliga, totalitära övertoner. Rands normativa individualism gör åtskillnad mellan individer. Efter tusen sidor blir hennes övermänniskor lika smaklösa som fascistiska konstverk: hjältarna är blodlösa abstraktioner av storhet.