Jag tillhör den ganska stora skara som moderaternas chefstänkare kring ekonomi & välfärd, Anders Borg, regelbundet skickar långa så kallade makromail till. Först innehöll de ränteprognoser, numera berättar han oftast om sin och därmed (?) moderaternas syn på ekonomisk politik.

Men det senaste mailet är inte den vanliga harangen av skattesatser och marginaleffekter. Nu har snubben skrivit en lång, feministisk essä: 

Den som har barn vet att samhällets normstrukturer tidigt försöker fösa in pojkar och flickor i olika fack (se t.ex. Björk 1996). Indelning av människor efter kön börjar tidigt, med rosa för flickor och blått för pojkar, och fortsätter så för de allra flesta genom hela livet. [...] Det kan vara så att flickor skulle välja rosa kläder även om alla socialt konstruerade könsskillnader var borta, men förmodligen skulle de göra det i mindre omfattning. Därmed skapar genussystemet en allvarlig ofrihet både för pojkar och flickor: genussystemet hindrar individer från att göra ett genomtänkt och fritt val av livsprojekt.

Det blir bättre: Via Simone de Beauvoir (!) tar sig Borg vidare till Berlins uppdelning mellan negativ och positiv frihet, och avfärdar sedan tanken att den negativa friheten är tillräcklig:

Min uppfattning är att friheten med en sådan tolkning givits en så small bas att det faller samman. Ett samhälle där individen inte har möjligheter att välja väg genom livet, livspartner, utbildning eller yrke, är inte fritt. Om inskränkningarna består i att en stark traditionell moral hindrar kvinnor och män att gifta sig utanför de ramar familjen ställer upp, eller om kvinnor inte har praktiska möjligheter att utbilda sig till ingenjörer eller där homosexuella inte har möjligheter att leva öppet som homosexuella är inte fritt även om staten begränsats till nattväktarfunktionerna.

Att Borg utvecklat en sådan svulstigt socialliberal prosa utan att någonsin vara medlem i LUF är remarkabelt. Naturligtvis innehåller essän också den sedvanliga djupdykningen i SCB-statistik, utvikningar om kvinnliga chefer, förmögenhetsbildningen och tjänstebeskattningen.

För några år sedan, när det faktiskt var inne att kalla sig feminist, hoppade nästan alla politiker på vågen (leijonborgs liberala feminism, någon?)

Nu, när feminismen besudlats rejält av det något sekteristiska feministiskt initiativ, släpper Borg denna överraskning.

Modigt, välnotat och läsvärt.

(Ingen länk, ty längst ner i brevet står att man ska skriva till anders borg at riksdagen.se om man vill ha ett eget brev.)