I en debattartikel i DN skriver Staffan Bergström och Anders Molin om Brain Drain, närmare bestämt problemet (?) att sjukvårdspersonal i fattiga länder rekryteras till USA.

Trots sin längd ger artikeln en ganska ensidig belysning av fenomenet, som förutsätts vara ett stort problem. Men artikeln utelämnar - så när som på en mening mot slutet av artikeln - två viktiga faktorer:

För det första: Utvandrare från fattigare länder skickar hem betydande belopp till vänner och familj. Enligt estimat är dessa överföringar globalt sett betydligt större än det samlade ulandbiståndet. Dessutom är detta pengar som går direkt till hushållen utan mellanhänder. [Gammeltoft, 2002. "Remittances and Other Financial Flows to Developing Countries." International Migration 40:181-210.]*

För det andra: När en filipinsk sjuksköterska kan 20-dubbla sin lön genom att flytta till USA (exempel från DN-artikeln) ökar utbildningspremien kraftigt.  Om dessa incitament gör att fler utbildar sig, kan humankapitalet i utvecklingsländerna öka kraftigt även om många av de färdigutbildade flyttar utomlands. [Stark, Oded. 2005. "The New Economics of the Brain Drain." World Economics 6:137-140.]

Mot bakgrund av vad forskningen faktiskt säger, är det underligt att en professor och en doktor skriver en artikel som får rubriken "Sluta plundra fattiga länder på deras sjukvårdspersonal".

 ---

* Detta omknämns av Bergström & Molin såhär  "Många länder får också ett stort inflöde av pengar från utvandrade medborgare. Ett minimikrav man bör ställa är att rika länder dimensionerar sin utbildning av hälsopersonal för att inte bli beroende av import från fattiga länder."