Via Dennis ser jag att dagens DN-debatt bjuder hyser en ganska ambivalent artikel, förmodligen då den är samförfattad av en forskare (Ingrid Esser) och en s-märkt utredare (Anna Hedborg)
Den bör läsas noga:
Den faktiska sysselsättningen, dvs andelen vuxna som arbetar, är högst i de nordiska länderna. Sverige ligger tillsammans med Danmark i topp. [...] De anglosaxiska länderna ligger något efter och lägst sysselsättning har Kontinental-Europa. [...] Mäter man antal faktiskt arbetade timmar per vuxen person (alltså efter att semester, sjukdom, föräldraledighet och dylikt räknats bort - det kanske allra bästa måttet på arbete), hamnar de utomeuropeiska anglosaxiska länderna i topp strax före Storbritannien, Danmark och Sverige.
Så långt allt väl. Sedan kommer
Arbetsmotivationen, bl a mätt med frågan om man skulle uppskatta att ha ett arbete även om man inte behövde pengarna, visar sig vara starkare i länder med mera generösa välfärdsstater och mera samordnad arbetsmarknad. [...]Som Dennis påpekat betyder detta inte att det är välfärdsstat eller samordning som orsakar arbetsmotivationen. Artikeln fortsätter snart med att korrekt konstatera följande:
Inom varje land och system är det relativt väl belagt att generositeten i systemet har effekter på utnyttjandet.
Slutligen landar de i denna slutsats (detta är de två sista meningarna):
Både välfärdspolitikens upplägg i sig och arbetsmarknadens institutioner skickar också signaler om arbetets värde och betydelse. Och den nordiska modellen är uppenbarligen inte så pjåkig när det gäller, inte bara i vilken utsträckning utan även med vilken kvalitet människor tycker sig delta i arbete.
Den sista meningen är snudd på obegriplig, så det är helt omöjligt att avgöra om det de försöker säga faktiskt har täckning i artikeln. Möjligen blir man klokare av att läsa skriften (nr 12).