På 90-talet låg det - bildligt talat - pengar på gatan. Jag tänker på följande tre tillfällen:
1. Mitten på 90-talet. Nokia har precis slutat göra gummistövlar och börjat med mobiltelefoner. Affärsvärlden kallar företaget för möjlig turn-aroundkandidat. Där stack de ut hakan.
2. Mitten på 90-talet. En bostadsrättsetta i Malmö kostar 15000. Det är bostadsbrist i Lund och universitetet växer så det gör ont. Byggsatsen till öresundsbron har precis packats upp. Göran Persson har gett Malmö en högskola. Men jag bor lugnt kvar hos af-bostäder. För 2600 i månaden.
3. September 1992. Valutakaos i hela Europa. Sverige har minoritetsregering stödd av ett parti som leds av en greve och en tivolidirektör. Fast kronkurs är målet. Finland släpper marken. Sverige kontrar med styrränta på 70 procent. Det är lugnt. England släpper Pundet. Samma dag (!), klämmer Bengt Dennis till med 500 procents ränta. Utan ironi talades om trovärdig växelkurs.