Av de statsvetare som paraderat på DN-debatt sedan valet, är det (föga förvånande) Bo Rothstein som varit skojigast. Hans tes är att Reinfeldt må ha vunnit valet - men den socialdemokratiska samhällsmodellen har segrat: De borgerliga kunde vinna endast genom att lägga alla systemskiftesambitioner på hyllan.

På några punkter måste Rothsteins artikel dock modereras en smula:

1. Sverige har inte "exceptionellt hög tillväxt" som Rothstein skriver (ett enskilt kvartal på toppen av en högkonjunktur räcker inte). "Hyfsad" är ett bättre ord. Lite bättre än EU-snittet de senaste åren, men å andra sidan föll Sverige desto mer 90-93.

2. Studerar man i detalj vad som hänt sedan 80-talet, finns det fog att hävda att s gått åt höger minst lika mycket som "de nya moderaterna" nu gått åt vänster.

På en annan punkt skulle man kunna hävda att den borgerliga segern är en återgång till den arbetslinje som en gång var socialdemokraternas, vilket skulle stärka Rothsteins tes. Det formuleras väl exempelvis i Anders Isakssons krönika, också den i DN:

Förre statsministern Ingvar Carlsson [...] liknade talet om moderaterna som "det nya arbetarpartiet" vid en förklädnad för klassisk högerpolitik. "Moderaterna försvarar sin politik med att ett dåligt jobb är bättre än inget jobb alls . . . men inget verkligt arbetarparti skulle formulera alternativen så", skrev Carlsson. Varför? Jo, för att "dåliga jobb nämligen är detsamma som dåliga livsvillkor", förklarade han.

Men vem avgör vilka jobb som är dåliga eller bra? I arbetslinjen som den ursprungligen formulerades fanns inga sådana distinktioner. Ett jobb vilket som helst till avtalad lön var per definition bättre än inget jobb alls.

Talet om dåliga jobb tog fart i början av 1990-talet när LO-facken bekymrade sig för att så kallade Macjobb i de växande servicenäringarna skulle pressa ner lönenivåerna. I förlängningen väntade dramatiskt växande inkomstklyftor, ett två tredjedels-samhälle där majoriteten levde gott och resten hänvisades till att försörja sig på låglönejobb, leva på a-kassan eller hanka sig fram på bidrag.

Numera närmar vi oss de facto detta två tredjedels-samhälle, men fackets varningar har sedan länge tystnat.