Förra söndagen gick jag ut och åt med hr Rodrik som sällskap (i bokform, det blir mer avslappnat så).
Det slog mig då att jag tror jag blivit signifikant lyckligare sedan jag började pyssla med så kallad new institutional economics. Ett försök att sammanfatta orsakerna till detta, gav följande lista:
- nie fokuserar på de viktiga frågorna och låter dessa styra valet av metod (snarare än tvärtom)
- Händelser som ligger långt bort i tid och rum blir både begripliga och intressanta
- Teorierna passar lika bra på fattigdom i uländer som på korruption i svenska kommuner.
- Enkel spelteori räcker långt
- den vanliga mikroteorin bli ett begripligt specialfall, och makron får äntligen någon form av struktur.
- man blir lite statsvetare på köpet
- Artiklar och böcker i nie är ofta extremt välskrivna och allmänbildande