I senaste Journal of Economic Literature skriver Dani Rodrik under rubriken "Goodbye Washington Consensus, Hello Washington Confusion". Bakgrunden är bl a den här världsbanksrapporten som utvärderar de reformer Världsbanken förespråkat under 90-talet, närmare bestämt följande:
Uganda, Tanzania och Mozambique brukar nämnas som framgångsexempel, men det är svårt att komma ifrån att resultaten i de allra flesta länder varit stora besvikelser.
Som en del av läroprocessen ändrades fokus och Rodrik har 10 punkter som beskriver "the augmented washington consensus":
11. Corporate governance
12. Anti-corruption
13. Flexible labor markets
14. WTO agreements
15. Financial codes and standards
16. “Prudent” capital-account opening
17. Non-intermediate exchange rate regimes
18. Independent central banks/inflation targeting
19. Social safety nets
20. Targeted poverty reduction
Formuleringar i världsbanksrapporten antyder nu dock att man helt lämnar tanken på "recepttänkande":
there is no unique universal set of rules...[W]e need to get away from formulae and the search for elusive ‘best practices’...”Rodrik beskriver två trender som är i ropet: Institutioner (Acemoglu, Easterley & Levine m fl) och bistånd (Sachs och FN framför allt).
Även om pendeln just nu alltså slår tillbaka känns det troligt att policyrekommendationer i framtiden kommer att innehålla en mix av det ursprungliga Washington Consensus, bistånd och lärdomar från institutionell ekonomi.
Inte minst "Secure Property Rights" lär avancera på prioriteringslistan: Handelsliberaliseringar och öppenhet får väldigt olika effekter beroende på om det finns ett fungerande system för äganderätter eller ej.
Det handlar inte bara om att göra rätt saker, utan också om att göra saker i rätt ordning.