En bra sak med att jobba på Ratio: När jag kom till jobbet i morse (nåja, tillräckligt tidigt för att hinna blogga innan lunch), har någon klippt ut den här funderingen av Torbjörn Tännsjö i dagens DN och lagt på min stol. Det var snällt.

Tännsjö funderar på om det kan vara så att "medelklassen kapat välfärdsstaten för att använda den för egna syften", och frågar (två gånger!) efter ekonomer som kan ge upplysning i frågan.

Anledningen till att han undrar är, vad jag kan förstå, att han funderar kring på vilket sätt regeringsalliansen är lurig: antingen vill de innerst inne avskaffa välfärdsstaten - eller så har välfärdsstaten kapats av medelklassen.

Det korta svaret är att Tännsjö har rätt: Det finns både teori och empiri som pekar mot att stora välfärdststater får en medelklassbias. Så även Sverige. Några randanmärkningar bör dock göras:

1. Det är fortfarande så att de allra rikaste är stora nettobetalare, och de fattigaste stora nettomottagare. Däremellan finns dock en mycket bred medelklass som betalar ungefär vad de får, och får sådant de vill ha. I en rapport jag skrev en gång, finns ett försök till beräkning:


2. Även om det finns en medelklassbias, kan det vara så att de fattigaste har det bättre i en medelklassanpassad välfärdsstat än de skulle ha det annars.

3. Huruvida de fattigaste har det bra eller ej i den svenska välfärdsstaten, beror till stor del på om man anser att "ha det bra" betyder ha hyfsad disponibel inkomst eller om det betyder att man har ett jobb.

I huvudsak slår dock Tännsjö huvudet på spiken; det har länge pågått en betydande medelklassanpassning av den svenska välfärdsstaten. Ur denna Independent Review-artikel:

The Swedish welfare state is becoming more generous, not to the poor, but to the middle class. However, because the standards methods used to quantify redistribution are inadequate, most welfare-state scholars in economics, sociology, and political science have not noticed this development.