Det pågår en bisarr debatt om vad som ska räknas som "medborgarjournalistik", exempelvis
här.
Martin Karlsson lyckas
här med konststycket att faktiskt få ironi att fungera i text.
Vad kan sägas om denna underliga debatt? Naturligtvis är det så att de som skriver/bloggar om politik ofta varit aktiva i ett ungdomsförbund och kanske fortfarande jobbar med politik på ett eller annat sätt. Det gör dem inte till medborgare i mindre utsträckning.
Debatten om medborgarjournalistik tycks stundom bygga på föreställningen om en partipolitiskt obesudlad skogsarbetare som på sin fritid gör bländande politiska analyser och avslöjanden helt utan andra agendor än att uppdaga sanningen. Men om den som har sin komparativa fördel i politisk journalistik ägnar sig åt detta på heltid är det väl bara bra - även om hon då blir en del av etablissemanget?
Anledningen till att det var bra när
Magnus Ljungkvist skrev om
Maria Borelius, eller när
Friktion skrev om
Sven Otto Littorin, är inte att gräsrötter tog upp kampen med etablissemanget. Det var bra för att journalister numera allt oftare får nyttig konkurrens av andra yrkeskategorier som likväl presterar god journalistik.
Goda sakkunskaper, skrivkunnighet och ett gratis bloggverktyg fungerar ibland bättre än en en professionell journalistutbildning och heltidsjobb på en papperstidning.
Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.