Kibbutzen
Degania överger socialismen, berättar
Arne Lapidus i
Axess:
I början var alla måltider gratis. Efter hand började vi betala [...] Först betalade vi med kuponger, sen började vi skriva upp på kredit, till slut använde vi riktiga pengar
Enligt artikeln har en evig debatt bland kibbutznikarna varit huruvida det strider mot kollektivismens ideal att ha egen kaffekokare på rummet. Ännu intressantare är väl att denna institutionella förändring är ett samhällsvetenskapligt experiment: Vad händer med produktion, och välbefinnande nu när inkomstskillnader tillåts?
I
Time magazine får vi veta lite mer om detta:
Elders learned a lesson in capitalism that any kid with a lemonade stand could have taught them: the individual works harder for himself than for the collective. Factory output has jumped.
Ökad output var dock inte orsaken till förändringen, som kommit gradvis:
The kibbutz's experiment failed for other reasons. Israeli youth felt stifled and left. "Kibbutz life is peaceful and rich," says Koperstein. "But it came at a high price. You gave up individual needs. The idea of having someone telling you what to think, what to study, what work to do--it's like having four walls closing you in."
En institutionell förändring som ökade produktionen drevs alltså fram av helt andra faktorer. Kanske är det dags för en forskningsresa till Israel, det går säkert att få data om både förändringen och dess konsekvenser...
i? Andra bloggar om:
kibbutzer,
degania,
institutioner,
politik,
axess
Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.