Som den uppmärksamme läsaren noterat, tog jag ett rejält arbets- och blogg-uppehåll över jul och nyår (som spenderades på två exotiska öar). Bland annat hann jag fundera lite över arbetssituationen som akademiker.

Fördel: Flexibla arbetstider.
Nackdel: Flexibla arbetstider.

Vad menas? Jo, självfallet är det skönt att i mycket hög utsträckning kunna välja när och var texter ska skrivas och läsas. Men denna flyttbarhet i tid och rum leder lätt till att allt utom det mest akuta ständigt flyttas och sällan utförs.

Återstår gör möten och föreläsningar, som inte kan flyttas. I bästa fall skrivs de obligatoriska texterna i all hast precis före deadline.

Men: en akademiker som bara föreläser, går på möten och panikskriver sina artiklar dagarna före deadline är en dålig akademiker. (Japp, detta träffar mig själv och uppskattningsvis 97 procent av Sveriges akademiker)

I jobbet ingår att läsa böcker även med ganska vag koppling till den egna forskningen, att fundera förutsättningslöst kring nya ämnen och att hålla sig ajour med andra discipliner och inriktningar. Just för att dessa sysslor är så flyttbara riskerar de att försummas.

Blir 2008 annorlunda?