Ekonomibloggar på högerkanten är i regel inte särskilt förtjusta i Paul Krugman. Exempel som brukar nämnas: här, här och här. Men hur tokig framstår egentligen Krugman i dessa fall?
Kika exempelvis på slutet av Tyler Cowens nagelfarning av The great unravelling:
Perusing the book more, I find Krugman (p.27) also writes: "I like the theory of efficient financial markets as much as anyone." Four pages later, he writes, from a different column: "The more I look at the amazing rise of the U.S. stock market, the more I become convincedthat we are looking at a mammoth psychological problem." He also writes of "Seven Habits of Highly Defective Investors" (p.27) and calls them"an extremely dangerous flock of financial sheep." (p.30)
Det verkar inte riktigt vara Naomi Klein-klass på Krugmans tokerier...
Icke desto mindre finns det tydligen en "Krugman truth squad" som upprörs (rejält) bland annat över att Krugman avrundat 13.4% till 10, utan att skriva att det var en avrundning. Det var busigt, utan tvekan.
Och visst kan man notera en interventionistiskt drag hos Krugman. I Cowens bloggpost hittar vi även följande citat:
"The question of how to keep demand adequate to make use of thecapacity has become crucial. Depression economics is back. ...in aworld where there is often not enough demand to go around, the case forfree markets is a hard case to make."
Citatet är från artikeln "Stop worrying and learn to love inflation", som onekligen dryper av pragmatisk interventionism. Men jag har svårt att bli upprörd över att Krugman inte är fundamentalistisk icke-interventionist, och jag ser ingen logisk motsägelse mellan Krugmans grundhållning att gilla fria marknader och stundom förespråka interventioner av olika slag.Min främsta invändning mot Krugman, är att hans texter på senare tid ofta är självgoda, pompösa och överdrivet självsäkra. Och detta var alltså innan han fick ekonomipriset.
Låt oss hoppas att priset också ger ett uppsving åt Krugmans tidiga populärvetenskapliga produktion: Som jag minns den, står sig The accidental theorist väl gentemot dagens pop-economics av Levitt och Harford.
Niclas uppmärksammar mig på att den nitiske Dan Klein i EconJournalWatch publicerat en granskning av Krugmans NYT-kolumner. Det är svårt att vara en så renlärig libertarian att Klein blir nöjd, vilket framgår av följande citat:
A comprehensive analysis of the 654 columns shows, however, that Krugman has really sided with liberalization only on the following issues: rent control (6/7/00); US agricultural subsidies (5/7/02); international trade (e.g., 3/8/02; 3/24/02; 6/11/02; 11/28/03); mildly on high-tech anti-trust enforcement including the Microsoft case (often arguing that the government just cannot do anything to improve matters, e.g., 7/12/00; 10/22/00; 6/24/01; 7/1/01; 11/4/01); ethanol mandates and subsidies/tax breaks (6/25/00); NASA manned-space fight (it is only the manning of ships that he opposes; 2/4/03); European labor-market restrictions (3/29/00; 5/3/00); and the Terry Schiavo case (3/29/05).
Thus, Krugman has sided with liberalization only rarely. And when it comes to established interventions, there are only two cases, rent-control and agricultural subsidies, each treated in but a single column, on which Krugman has ever advocated liberalization. Moreover, since the close of 2002 there has been no new and signifcant espousal of liberalization