Vad
DNs artikel om regeringens krispaket inte berättar, är vilka åtgärder som är tänkta som tillfälliga, och vilka som är permanenta. Regeringen har dock vett att
berätta - och det är någorlunda upplyftande läsning för alla som tror att det svårt att med tidsbegränsade finanspolitiska ingrepp mildra en lågkonjunktur:
De föreslagna åtgärderna är tidsbegränsade till perioden 2009-2011, med undantag för förslaget om fördubblad nedsättning i nystartsjobb som är permanent och det förhöjda studiebidraget för arbetslösa som enbart gäller under 2009 och 2010. Därtill införs ROT-avdraget som en permanent del av skatteavdraget för hushållstjänster.
Således: ROT-avdraget låter kanske som en särlösning, men är i själva verket en permanent utvidgning av det avdrag för hushållsnära tjänster som redan finns. Även den sänkta arbetsgivaravgiften för den som anställer långtidsarbetslösa ska vara permanent.
Bara ROT-avdraget påstås kosta 3.5 miljarder årligen - att jämföra med paketets totala omfattning på 8,3 miljarder 2009. En betydande del av krispaketet är med andra ord inte konjunkturpolitik i någon annan bemärkelse än att åtgärderna införs när konjunkturen går ner.
Snarare innebär dessa åtgärder att regeringen fortsätter på den inslagna vägen, med sänkta skattekilar på olika delar av arbetsmarknaden, där man tror att sänkningarna gör mest nytta.
Slutsats: Med tanke på vilka förslag som florerat i debatten från även vanligtvis sansat håll, kunde man befara det värsta - men än sålänge verkar regeringen ha is i magen.
Återstår att se om man kan avhålla sig från att stödja fordonsindustrin...
Fotnot: ROT-avdragets kostnad är f ö beräknad exklusive dynamiska effekter, så i praktiken lär det kosta betydligt mindre än 3.5 Gkr.
Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.