Innebär bra demokrati ett högt politiskt deltagande och folkviljans förverkligande? Bland svenska statsvetare har jag stundom tyckt mig skönja detta ganska tydliga demokratiideal.
Bo Rothstein hör dock till dem som vågar ifrågasätta denna syn, bland annat i
detta papper (pdf):
CreatingState Legitimacy - The Five Basic Models. Presented at the AnnualMeeting of the American Political Science Association 2006.Här pekas bl a på två exempel där beslutsfattare i Sverige ignorerat folkviljan - med gott resultat:
- 1955 röstade 83% mot högertrafik i en folkomröstning - trots att de flesta av våra grannländer redan bytt, och trots både Volvo och Saab lagt om sin produktion. 1963 beslutade dock riksdagen likväl att införa högertrafik - något som gick synnerligen smidigt och som få klagat på.
- Utbyggnaden av barnomsorgen uppfattades runt 1970 som oerhört kontroversiell: lämna bort barnen till offentliga institutioner? De som idag kritiserar daghemsutbyggnaden uppfattas idag som ungefär lika sansade som de som vill återgå till vänstertrafik (nåja, nästan)
Ett annat kul exempel från Rothsteins papper: Institutioner där väljare eller medlemmar väljer sina företrädare (
partier, fack, kommunfullmäktige, riksdag, EU-parlament) åtnjuter systematiskt lägre förtroende än odemokratiska institutioner där det är expertis som styr:
sjukvård, polis, domstolar, universitet och riksbanken.
Ett tredje exempel från pappret är att ett gigantiskt forskningsprojekt i Norge nyligen kom fram till att den norska demokratin funkade riktigt dåligt. Trots detta, påpekar Rothstein, är Norge med alla rimliga mått, ett av världens absolut bästa länder att leva i.
Slutsats: Antingen behöver länder inte ha en välfungerande demokrati för att vara bra att leva i. Eller så hade forskarna en underlig uppfattning om vad som utgör en välfungerande demokrati.
Fler kul Rothstein-papper
här.
Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.