Wolodarski skriver läsvärt om den fria rörligheten efter EU-utvidgningen 2004. Fler journalister borde följa upp vilka slutsatser som s, fp och m idag drar av det faktum att de genom att varna för "social turism" och "bidragsrisker" helt i onödan hjälpte främlingsfientliga krafter med argumentationen.
Wolodarski nämner
Legrain, författare till boken "
Immigrants - your country needs them", och påpekar att även "L
egrain medger att välfärdsstaten är en komplicerandefaktor och diskuterar behovet av att strama åt bidragssystemen förnyanlända."
Jag tror välfärdsstats-problemet ofta överdrivs i denna debatt. Så här kan man resonera:
- Jobben tar inte slut vid fri invandring. Invandrare tar inte jobben från Svenskar. När människor kommer hit ökar både efterfrågan och utbudet av varor och arbetskraft: Invandrare behöver också bostäder, mat, tidningar, bussresor och dataspel - och så vidare.
- Välfärdsstaten innebär skatter och bidrag som förändrar incitamenten på ett sätt som skulle kunna vara riskabelt. Men om vi får systemet att gå ihop med svenskar, varför skulle det bli svårare om folk kommer från andra länder? Om invandrare i genomsnitt är lika kapabla att försörja sig själva som svenskar, är saken biff.
- Mot detta invänds ibland att just eftersom Sverige är en generös välfärdsstat, kommer antagandet ovan inte att vara uppfyllt: De som väljer att komma hit, lockas av våra generösa välfärdsförmåner och gör därför att välfärdsstaten blir dyrare.
Denna tes kallas i forskningslitteraturen för "welfare magnets" och det råder viss konsensus om att den inte stämmer: Folk flyttar ogärna från sitt hemland, och när de flyttar styrs de inte till generösa välfärdsförmåner utan till möjligheter att arbeta och tjäna pengar.
Det finns nämligen en motverkande effekt, låt oss kalla den Vilhelm Moberg-effekten (det var de tappra som drog... de som stannade kvar kallade dem äventyrare), nämligen att de som lämnar sina länder är selekterade och mindre riskaverta.
- Slutligen kan invändas att en tillräckligt dumt konstruerad välfärdsstat och arbetsmarknad skulle kunna insocialisera nyanlända invandrare och flyktingar i ett passivt bidragsberoende - men det finns inget som säger att en välfärdsstat med nödvändighet måste vara så dumt konstruerad. Och i den mån så är fallet, är stängda gränser snarast en skadlig form av kosmetika.
Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.