Ger sidoinkomster riksdagsledamöter mod att gå emot partiledningen?

29 mar 2008, kl 20:05
bergh in Lite väl akademiskt, Samhälle och politik

Riksdagsledamöternas sidoinkomster blir offentliga. Anne-Marie Pålsson gillar inte detta, men menar samtidigt att hennes många sidoinkomster är ett styrketecken: Det gör henne mindre benägen att följa partipiskan att hon har andra penninggivande verksamheter att falla tillbaka på.

Pålsson har en poäng. Men hur stor är effekten i praktiken?

En fallstudie skulle kunna vara när folkpartiet plötsligt förordade övergångsregler mot EU:s fria rörlighet för arbetskraft. Detta gick tvärtemot alla liberalers ideologiska övertygelse, men partiledningen trodde det var bättre att vara taktisk.

Händelsen utgör ett bra test av Pålssons idé: Var det så att de med höga sidoinkomster var mer benägna att gå emot partiledningen i striden om övergångsreglerna? Testet kan naturligtvis utvidgas till andra partier som var splittrade.

Kruxet är såklart att de som röstade om övergångsregler inte är exakt samma ledamöter som nu rapporterat in sina sidoinkomster. Men om överlappningen är någorlunda stor torde detta räcka till en C-uppsats åtminstone.

Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).