Enligt ny-institutionell teori är institutioner en förklaring till både inkomstnivåer och tillväxt. Men en äldre skola menar attinstitutioner är resultatet av ekonomisk utveckling.

I senaste Kyklos har Paldam och Gundlach en artikel som går igenom forskningen och jämför teorierna, som de kallar Primacy of Institutions PoI (North, Acemoglu) respektive The Grand Transition GT (Kuznets).

Figuren visar de vanligaste hypoteserna inom de två synsätten.

Författarna visar är att båda teorier har gott stöd. De som tror på institutioner som förklaring pekar ofta på samhällsvetenskapens motsvarighet till tvillingstudier: Väldigt lika länder som av någon anledning plötsligt fick olika institutioner (Syd- och Nordkorea, Öst- och Västtyskland, Finland och Estland med flera). Dessa exempel antyder onekligen att socialistiska institutioner är sämre än kapitalistiska på att skapa tillväxt.

Å andra sidan betyder PoI-teorin att länder borde divergera i inkomstnivåer, vilket inte sker. Däremot tycks typen av institutioner konvergera, vilket är helt i linje med GT-teorin, att de flesta länder skaffar sig en viss typ av institutioner när de blir tillräckligt lika. De redovisar även test med Granger-kausalitet som antyder att inkomst orsakar demokrati, snarare än det omvända.

Författarna lyckas inte entydigt döma till förmån för den ena teorin, vilket torde bero på att båda är delvis korrekta: orsakssambandet är dubbelriktat. Icke desto mindre anser de att forskningstrenden just nu är lite väl präglad av tanken på att institutioner förklarar allt.

Artikeln är för övrigt stilistiskt välskriven (vilket artiklar i Kyklos ofta är). Så här skriver de exempelvis lite torrt i en fotnot om Burma:

It appears that the country acquired a unique blend of Buddhist socialism and military cleptocracy, which has been quite effective in preventing development.

Källa: Paldam, Martin, and Erich Gundlach. “Two Views on Institutions and Development: The Grand Transition vs the Primacy of Institutions.” Kyklos 61, no. 1 (2008): 65-101.