För ett år sedan kunde du briljera i middagskonversationen med anekdoter från
Freakonomics. Nu, när nästan alla har läst den krävs det tyngre grejor:
John DiNardo i senaste
Journal of Economic Literature (dec 2007) öppnar sin grundliga genomgång av boken med följande konstaterande:
Freakonomics is more about "entertainment" than it is a serious attempt at popularization
DiNardo menar att Levitt är minst sagt oklar med vad han menar med att ett fenomen orsakas eller kan förklaras. Som exempel tar han upp följande påstående i Freakonomics:
the typical prostitute earns more than the typical architect
vilket, enligt Levitt, kan förklaras av fyra (!) faktorer: utbud, efterfrågan, hur behagligt jobbet är och vilka särskilda kunskaper som krävs.
Redan här är det underligt, eftersom ekonomer i sina enklaste modeller nöjer sig med utbud och efterfrågan. Dessa beror i sin tur på flera olika faktorer, många fler än de ytterligare två som Levitt nämner.
Ännu festligare blir i fotnot nummer 19, där DiNardo undersöker om Levitts påstående överhuvudtaget är korrekt - vilket det inte verkar vara:
Putting aside the almost insuperable problems of defining prostitution and measurement of hours worked [...] the mean income for "street prostitutes" in Los Angeles was $36 325 in 1989
vilket DiNardo jämför med snittlönen för arkitekter 2004: $66 230. Om det inte hänt något drastiskt med inkomsterna för prostituerade sedan 1989, tycks alltså hela premissen för Levitts fråga vara fel...
Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.