På tips från
Niclas:
Steven Levitt bloggar om ett
papper som ifrågasätter den ökade ojämlikheten i USA med följande argument:
Ja, inkomstojämlikheten har ökat - men köpkraftsojämlikheten har det inte. Ty relativpriset på de varor som fattiga konsumerar har fallit. Levitt fortsätter:
Why did the prices of the things poor people buy fall relative to thestuff rich people buy? Lefties aren’t going to like the answers onebit: globalization and Wal-Mart!
Intressant, inte minst mot bakgrund av den kritik som kommer från vänster mot köpkraftsbaserade jämförelser - se exempelvis
Daniel Ankarloos kritik av
Johan Norberg i
ETC rörande världsfattigdomen.
Två reflektioner:1. Om matpriserna fortsätter öka, lär den globala fattigdomen mätt med köpkraftsbaserade mått snart öka. Det ska bli intressant om vänsterns och högerns inställning till köpkraftsmått då plötsligt kommer att ändras...
2. De flesta tycker nog att köpkraft är ett betydligt bättre välståndsmått än inkomst. Men en nackdel med båda måtten är att de inte tar hänsyn till fritid.
Vad vi skulle vilja se är således en ojämlikhet i nytta, där nyttan (som sig bör) beror på både konsumtionsvaror och fritid. Möjligen kan det vara så att fattiga i USA har haft dålig löneutveckling, och arbetar fler timmar - samtidigt som de gynnas av relativprisutvecklingen. En rent empirisk fråga, för den hugade att sätta tänderna i!