Befinner mig i Tromsö på
Nordic Political Science Association (den snarlika akronymen står för Canadian dito, och förde mig i början av sommaren till Vancouver).
Noterar följande:
1. Det är numera vanligt bland statsvetare att analysera nordiska länders höga reformtakt - exempelvis Danmarks arbetsmarknadsreformer.
2. Ländernas utredningsväsende förekommer ofta i analysen.
3. Statsvetare har en anmärkningsvärd förmåga att analysera reformer utan att ta hänsyn till huruvida de funkar eller om de är önskvärda givet något normativt mål för politiken:
- I Canada menade exempelvis Holly Grinvalds att reformerna är exempel på idéspridning från OECD. Danmark har reformerat mer än Sverige, eftersom OECDs ekonomer tas på allvar där, medan de i Sverige viftas bort som nyliberala.
- I Tromsö diskuterar jag imorgon ett papper av Michael Baggesen Klitgaard och Asbjörn Sonne Nörgaard, vari hävdas att danska regeringar tillsatt utredningar om arbetsmarknadspolitiken och oftast följt deras rekommendationer av politisk-strategiska skäl, som att bli av med jobbiga kontroversiella frågor.
Det ligger nog mycket i båda förklaringar. Men vad sägs om följande tes:
Liberalare arbetsmarknad kan ge lägre arbetslöshet, men till priset av ökad lönespridning. Olika länder har olika preferenser rörande denna trade-off.Bifogar ett diagram med OECD-standardiserad arbetslöshet för några typ-länder:
Frankrike med synnerligen stel arbetsmarknad,
USA med väldigt flexibel,
Sverige som liberaliserat en smula under 90-talet, och
Danmark som med start 1993 genomfört genomgripande reformer.

Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.