Keynesiansk stabiliseringspolitik är inte död. I Sverige har Keynesianismen institutionaliserats genom så kallade automatiska stabilisatorer: Utgifterna för akassan ökar exempelvis automatiskt i sämre tider och bidrar till att hålla uppeefterfrågan.
När dessa system finns på plats, är det önskvärt att regeringendessutom genomför specialåtgärder i syfte att jämna utkonjunktursvängningar?
Teoretiskt är det fullt möjligt att lyckas med dylika övningar. I praktiken finns det flera moment som kan gå fel:
- Regeringen missbedömer konjunkturläget, och åtgärderna visar sig otillräckliga eller för starka.
- Regeringen missbedömer hur lång tid som krävs från beslut tills dessatt åtgärderna får effekt. Detta är svårbedömt och risken ärstor att åtgärder som ska kyla av en överhettning istället fördjupar enlågkonjunktur - eller tvärtom.
- Regeringen lockas att snegla på valdatum snarare än påkonjunkturcykeln, och vill att åtgärderna ska märkas lagom tillvalåret, oavsett vad ekonomiska prognoser talar för.
Med problem som dessa är det ganska troligt att goda stabiliseringsambitioner i praktiken förvärrar situationen.
Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.