Den neoklassiska ekonomins antagande om en egoistiskt rationell individ har kritiserats av bland andra Amartya Sen. Ofta är kritiken både rolig och berättigad - men inte alltid. På wikipedia läser vi exempelvis följande:
The absurdity of public-choice theory [referensen till just public choice är lite tveksam, detta är Sens kritik mot all neoklassisk teori] is captured by Nobel Prize-winning economist Amartya Sen in the following little scenario:
"Can you direct me to the railway station ?" asks the stranger. "Certainly," says the local, pointing in the opposite direction, towards the post office , "and would you post this letter for me on your way?" "Certainly," says the stranger, resolving to open it to see if it contains anything worth stealing.
Lustigt - men inkorrekt, vilket inses med backwards induction. Eftersom local vet att stranger kommer att öppna brevet, är det irrationellt att lämna över det. Och eftersom stranger vet att local inte har något skäl att hjälpa till med vägbeskrivningen, kommer han inte ens att fråga.
Prediktionen från neoklassisk teori i exemplet är således inte att folk ljuger och stjäl, utan att folk letar på egen hand utan att fråga om vägen.
Inte helt olikt hur folk faktiskt beter sig.