Huvudbudskapet i Linds bok är i allt väsentligt en popularisering av OECDs Growing Unequal och Jäntti m fl (IZA discussion paper). Gott så, det är väl utmärkt att OECD-rapporter i ännu större utsträckning tas på allvar i den svenska debatten.
Med social rörlighet avses den intergenerationella varianten, dvs motsatsen till hög korrelation mellan föräldrars och barns relativa position i inkomstfördelningen. I den bemärkelsen är det inget snack om saken: De nordiska länderna har högre rörlighet än de anglosaxiska.
Men - vilket också nämns i boken (s 60) - detta är i praktiken en omedelbar följd av att de nordiska länderna har en mer sammanpressad inkomstfördelning. Inkomstskillnaden mellan olika deciler i USA är mycket högre än i Sverige.
Detta förtydligande är inget motargument mot Lind, mer en omformulering av påståendet: Vad vi diskuterar är (än en gång) varför Sverige har mycket lägre inkomstskillnader än USA. Och om detta vet vi egentligen bara att Sverige var jämlikt redan före 1970-talets skattehöjningar, bidragshöjningar och arbetsmarknadsregleringar.
Jag hade gärna sett att Lind också diskuterade rörligheten för en individ över tiden, exempelvis genom att ta upp Per Skedingers forskning kring hur länge folk i USA har minimilön (de flesta får höjd lön inom ett år).
(Recap: Johan Norberg tog upp detta i en DI-krönika, Jesper Bengtsson svarade att det kan bero på att amerikanerna tvingas dubbelarbeta för att lönerna är så dåliga, men Skedingers resultat bygger på timlöner - vilket påpekades för Jesper på hans blogg för tre år sedan och sedan dess har det varit tyst, kolla gärna diskussionstråden!)
Jag tror att Sverige klarar sig hyfsat även vid sådana jämförelser, men inte på alla sätt. I OECDs employment outlook fann jag också följande statistik:
Andelen av de arbetslösa som är långtidsarbetslösa
1994 2008
>6 mån >12 mån >6mån >12mån
Sverige: 47% 26% 26% 12%
USA: 20% 12% 20% 11%
Med denna statistik klarar sig USA alltså bättre än Sverige, men utvecklingen i Sverige går uppenbarligen åt rätt håll.
Budskapet i Linds bok är precis det motsatta - Sverige är bättre än USA, men utvecklingen i Sverige går åt fel håll - så detta kan ses som en liten nyansering av bilden.