Förr var Liberala ungdomsförbundet synnerligen biståndsvänligt. Därför är det notablet att det nu låter väldigt annorlunda.
Så här skrev förbundstryrelseledamöterna Erik Scheller och Per Pettersson från LUF på newsmill i augusti:
Ett samtal med en av de revisorer som granskar Sidas biståndsprojekt skrämmer. Förutom den korruption och förskingring som förekommit finns det en hel del annat att anmärka på. Ett exempel är det oerhörda slöseriet; mottagarorganisationer som sökt pengar för projekt från flera biståndsgivare och fått godkänt, känner sig tvungna att dubblera helt onödig utrustning enbart för att de specificerat denna i ansökningarna. Istället för att använda pengarna till mer verksamhet som kunde komma fler människor till godo.
Tyvärr väljer Sida att inte ta med detta i granskningsrapporterna. I uppdraget till revisorerna ingår enbart att granska om mottagarorganisationerna har agerat enligt sina specifikationer i ansökan. Traktamenten och liknande ersättningar granskas över huvud taget inte så länge de inte överskridit budget. Skräckexempel på vad traktamenten utnyttjats till saknas inte men dessa kommer, på beställning från ansvariga på Sida, aldrig med i några rapporter.
De har alltså pratat med en av de revisorer som granskar Sida, och fått höra ett och annat - men dylik hörsägen kan ju allltid bortförklaras som illasinnade rykten eller ogrundat.
Dock är det intressant att notera att LUF, som förr förespråkade ett 2 procentsmål, numera inte ens är för enprocentsmålet:
Liberala ungdomsförbundet uttalar sig inte längre för vilken nivå biståndet ska ligga på - precis som vi inte uttalar oss om hur stor procent av statsbudgeten som ska gå till sjukvård innan vi har information om förutsättningarna. Biståndet verkningar måste vara vägledande och det är viktigt att från fall till fall även undersöka vilka typer av bistånd som är mest effektiva.
Kloka ord. Återstår att se om fler börjar ifrågasätta enprocentsmålet. Folkpartiet har väl landsmöte i detta nu?