För det första: rasism och främlingsfientlighet minskar i Sverige, åtminstone av följande två frågor att döma:
Detta betyder att när vänstern säger att det är den nyliberala vågen av nedskärningar på 90-talet som skapat ökad grogrund för rasism och främlingsfientlighet verkar det vara fel. Och högerns försök att skylla på socialdemokraternas misslyckade integrationspolitik verkar inte heller stämma. Min egen gissning är att det är den förbättrade ekonomin som förklarar kurvorna ovan.
Men varför ökar då SD i både val och opinionsmätningar?
Svaret, som en ekonom skulle uttrycka det, är att det funnits och fortfarande finns en utbudsbegränsning i form av SDs taffliga förmåga att organisera sig och faktiskt ställa upp med listor i kommunvalen. I takt med att de löser detta problem, ökar deras framgångar trots att efterfrågan minskar. Detta är vad Erlingsson, Loxbo och Öhrvall visar i pappret "Supply equals sucess?"
Således: Det är på kort sikt helt orealistiskt att bekämpa Sverigedemokraterna genom att bekämpa rasismen.
Trots den negativa trenden är det som synes fortfarande 39 procent som instämmer i påståendet "Det finns för många utlänningar i Sverige" (ett påstående lika bisarrt som påståendet att det finns för många fiskar i havet, men det är en annan historia).
Antag att en osannolikt lyckad antirasim-kampanj halverar den siffran. Då återstår mer än tillräckligt med väljare för att Sverigedemokraternas framgångar ska fortsätta, sålänge partiet fortsätter att ställa upp i allt fler kommuner.
För vidare läsning, se exempelvis Gissurs artikel i Praktik&Teori, utgiven av Malmö högskola.
