LO på DN-debatt idag, om "dramatiskt" ökande klyftor:
Under de senaste sex åren har förvärvsarbetandes inkomster realt ökat med i genomsnitt 3,3 procent om året. Det är en relativt hög nivå. Det är vidare ingen större skillnad mellan arbetare och tjänstemän. Arbetares disponibla inkomster ökade under perioden med 3,46 procent och högre tjänstemäns med 3,47
Så vad förklarar rubriken om dramatiskt ökade klyftor? Författarna förklarar hur de menar:
Men om inte ökade löneskillnader förklarar den ökade ojämlikheten, vilken är då förklaringen? Det kanske mest alarmerande resultatet i studien är att de som inte är förvärvsarbetande, det vill säga arbetslösa, sjuka och de med sjukersättning (före detta förtidspension) bara har ökat sina inkomster med i genomsnitt 0,86 procent om året.
0,86 procent realt årligen. Dessa grupper har alltså också fått det bättre. Förbättringen har dock varit större för förvärvsarbetande. Självklart är detta resultatet av en målmedveten politik. Både röda och blå regeringar har ju de senaste åren arbetat för att det ska löna sig bättre att arbeta. Siffrorna visar bara att de i viss utsträckning lyckats med detta!
Artikeln går vidare:
Utvecklingen under de gångna åren har därmed i stor grad omfördelat från dem som inte kan arbeta och från dem som vill studera till dem som förvärvsarbetar.
Så kan man möjligen se det. Men minst lika korrekt vore att säga:
För att arbete ska löna sig bättre omfördelas numera aningen mindre från arbetande till dem som inte kan arbeta. Tack vare ekonomisk tillväxt har dock även den senare gruppen fått det absolut sett bättre. Av artikeln framgår att detta gäller även studenter (1,16% årligen) och företagare/jordbrukare (4,4 procent årligen).