LO-rapport om elitens löner, uttryckt i multiplar av industriarbetarlönen, redovisar en chockerande ökning:
;)
Med elit syftar LO på 198 av LO utvalda positioner inom politik ekonomi och samhället i övrgt, vars inkomst sätts i relation till industriarbetarlönen. Det är onekligen ett fantasieggande mått.
Andra tänkbara mått på klyftorna i samhället är Gini-koefficienten (som jämför alla hushållsinkomster i hela samhället) och relativ fattigdom (exempelvis andel hushåll som har mindre än 40 procent av medianinkomsten). Då är utvecklingen inte lika chockerande:
;)
;)
Som synes verkar den allra senaste trenden vara minskande relativ fattigdom och åtminstone inte ökande Gini-ojämlikhet.
[Gini-källan, SWIID, är jämförbar över tiden. LIS-data har vissa definitionsförändringar, men inte mellan 2000 och 2005. Då skedde en minskning även vid ett fattigdomsstreck på 50 eller 60 procent.]
Så vilket mått bör man använda? Det beror såklart på syftet. Jag tror dock LO har rätt, om syftet är att fånga vad många faktiskt bryr sig om.
Vem bryr sig om Gini är 0,25 eller 0,27, eller om 4 eller 5 procent av hushållen är relativt fattiga - när man kan förfasas av att en VD tjänar 50 gånger så mycket som en industriarbetare?
Fredrik S gör förvisso en bra poäng av att elitens inkomster bara skulle ge varje LO-medlem 40 kr mer i månaden vid en fullständig omfördelning, men jag tror inte argumentet biter. Det här rör sig snarare om en djupt rotad inequality aversion av den typ som i ekonomiska experiment gör folk villiga att betala för att minska andras inkomster.
Däremot tycker jag LO-statistiken är lurig av ett annat skäl: En industriarbetare är ingen representativ lön idag. Industrin står idag bara för 15 procent av sysselsättningen, medan det var 30 procent 1965 och sannolikt ännu mer när LOs tidsserie börjar. Men det gör knappast någon stor skillnad för resultatet.