Generellt sett verkar det dock vara Kleins tes som har stöd i forskningen. Redan 2003 publicerades nämligen följande artikel:
Pitlik, H. and S. Wirth. 2003. "Do crises promote the extent of economic liberalization?: an empirical test." European Journal of Political Economy 19:565-581.Författarna använder Economic Freedom Index som mått på liberaliseringar, de definierar kris som ett rejält fall i BNP och de korrigerar naturligtvis för bland annat trenden att ekonomisk frihet ökat i de flesta länder.
Resultat: 5-årsperioden efter en kraftig kris, är liberaliseringarna i genomsnitt signifikant större.
We find that deep crises are conducive to market-oriented policy reforms. The paper also finds evidence for a positive impact of democratic regimes and checks and balances on the extent of economic reforms. The popular thesis that fractionalized governments have a lower propensity to reform is clearly rejected. [quote from abstract]Tidsperiod är 1970-1999, antalet studerade länder 57 i början av samplet, men siffran ökar till 122 eftersom mer nya data är tillgängliga.
I den mån Klein hävdar att liberaliseringar är något som smygs igenom i större utsträckning i mindre demokratiska länder, har hon dock fel enligt författarna. De har också undersökt hur flera mått på demokrati påverkar graden av reformer.
Slutsatsen:
"Democracies appear to have a higher propensity to reform even in the shorter run, ceteris paribus" (p. 577)
