Stefan Fölster kritiserar svenskt bistånd
i Aftonbladet idag. Bakgrunden är en
konsultrapport om att svenskt bistånd är svårutvärderat. Ur Fölsters artikel:
Av det slumpmässiga stickprov på 108 projekt som konsultföretaget WSP nyligen har granskat kunde Sida inte hitta sina egna underlagsdokument för 33 projekt under de tre månaderna som vi försökte få ut dem.
Fölster har inget emot katastrofbistånd och demokratistöd, men noterar att
[m]ånga projekt har i stället karaktären av seminarieserier där svenskar åker på dyra resor
för att berätta om personaladministration för serbiska ministerier, om makroekonomiska prognoser för det ryska finansministeriet, om etik för journalister i Thailand eller för att spela teater i Mellanöstern och Sydafrika.
Flera länder, exempelvis Nederländerna och Danmark, har tagit konsekvenserna av detta och har i stället kraftigt utökat det bistånd som ges i form av riskkapital i samarbeten med företag.
Rapporten, som Fölster själv är medförfattare till, visar utan tvekan att biståndet är svårutvärderat. Viss kritik är dock inte lika förödande, som när man undrar varför Sida inte intresserat sig mer för nya rön inom experimentell ulandsekonomi, och hänvisar till en artikel publicerad i QJE 2007.
Själv är jag inte lika övetygad om att fler utvärderingar självklart är bättre: Utvärderingar tenderar leda till att projektansvariga går in för att se bra ut i utvärderingen snarare än att fokusera på projektet (jfr.
The Audit Society).
Slutligen kan noteras att Sverige sedan 2006 har ett separat biståndsutvärderingsinstitut:
SADEV, förlagt till Karlstad.
Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.