Kommentarstråden på Newsmill har fyllts på, och de flesta tycks reagera som jag. Men på ett ställe väcks frågan: Vad spelar det för roll att Syll är professor? Hade en sluggermässig argumentation varit mer okej om den kommit från någon annan?
Svaret är att åtminstone jag hade blivit mindre upprörd. Att diskutera frågor som är ursvåra och politiskt laddade på samma gång är inte lätt.
En viktigt poäng med heltidsavlönade akademiker är att de ska klara av detta svåra. De ska anstränga sig för att vara sakliga, inte slarva med faktagranskning, inte hemfalla åt personangrepp och ta fasta på motståndarens bästa argument snarare än att ljudligt smälla igen öppna dörrar.
Det handlar om intellektuell hederlighet. Lars Pålsson Syll misslyckas å det grövsta. Det är f ö inte första gången (exempel från 2000), men möjligen är senaste artikeln den värsta enligt ovanstående kriterier.
Till sist en godbit: Henrik Jordahl anmäler Lars Pålsson Sylls bok "Den dystra vetenskapen: Om nationalekonomin och nyliberalismens kris" i Ekonomisk debatt [pdf]
