Det är inte helt lätt att hävda att svenska professorer borde lägga mer tid på tredje uppgiften för att höja nivån i debatten, när det ser ut så här.
Det rör sig alltså om Lars Pålsson Sylls recension av Johan Norbergs bok. Det går inte att invända mot Sylls analys av finanskrisen eller hans invändningar mot Johans bok. Sylls text saknar sådan substans.
Däremot hittar man följande ord och uttryck:
Pellejönsar. Doppade i teflon. unkna människosyn. Walt Disney-värld. Herre du min milde. Grodors plums och ankors plask. Kolartro. Sönderslagna krukor. hyperkapitalismens växande svarta hål. Traskat patrull. Dr Pangloss lyckorike.Låt mig ta ett stycke LPS-argumentation och illustrera vad som bekymrar mig.
De nyliberalt inspirerade avregleringarna på finansmarknaderna under 1980- och 1990-talen ledde inte till Dr Pangloss lyckorike. Tvärtom. Sedan avregleringarna har världen hemsökts av mer än tvåhundra bank- och valutakriser.Ok. Var avregleringarna "nyliberalt inspirerade"? Jag kan främst fallet Sverige, och där var de rent pragmatiska. Ett antal utredningar hade visat att regleringarna kunde kringgås och inte fyllde sitt syfte.
Sedan: "ledde inte till Dr Pangloss lyckorike". Hävdade Johan - eller någon - att de skulle göra detta? LPS hävdar däremot "tvärtom".
Vad är motsatsen til Dr Pangloss lyckorike? Menar LPS verkligen att avregleringarna lett oss dit?
Hans argument: "Sedan avregleringarna har världen hemsökts [nyanserat ordval...] av mer än två hundra bank och valutakriser"
Detta kastar professorn ur sig, utan källa och utan att sätta det i relation till något som skulle göra det möjligt att utvärdera om 200 är mycket eller lite. Ej heller får vi veta hur en kris är definierad, och inte sägs något om det faktum att antal verkar vara ett synnerligen trubbigt mått.
Så skulle man kunna fortsätta, men det blir ju bara löjligt. LPS text är inte menad att tas på sådant allvar. Den är i nivå med vad vi kommit att förvänta oss av DN-kultur.
Men LPS är professor. Borde han inte kunna bättre?
