Några påpekanden:
1. Fredrik Segerfeldt kan ha rätt om biståndet även om han går fram som en ångvält i debatten.
2. Timbro må ha en dold agenda att sänka biståndet, men det i sig betyder inte att deras rapporter kan viftas bort.
3. Diskussionen om huruvida forskningen hittar en signifikant effekt av bistånd på tillväxt eller ej, gör det klassiska misstaget att fokusera statistisk signifikans sitället för ekonomisk relevans. Även om det går att hitta signifikanta effekter, är de så små att policyimplikationen rimligen blir densamma som om effekten är noll.
4. Vidare bör man fundera kring hur robusta resultaten är i de studier som hittar ett positivt samband. Långt ner i diskussionstråden hittade jag den här:
David Roodman, The Anarchy of Numbers: Aid, Development, and Cross-country Empirics, World Bank Economic Review 21(2), ss 255-277, maj 2007.
Roodman tar sju andra papper som hittat ett positivt samband mellan bistånd och tillväxt, och petar lite på resultaten. Hans slutsats:
All of the results appear fragile, especially to sample expansion.Nåväl. Hermele vill - klokt nog - låta debatten gå vidare:
Den kloka hållningen är nog därför att inte uttala sig sa bestämt utan snarare fråga sig om det [tillväxtskapande] är en rimlig fråga att ställa till biståndet.En bra fråga. Visst kan det vara bra med bistånd även om det inte ger tillväxt.
Men det är också en god idé att göra något annat som faktiskt ökar tillväxten i fattiga länder.
