Hos
Niclas har diskussionen om ekomaten glidit in på frågan om vilka forskare man kan lita på. Spelar det roll om SLU-professorerna får pengar från livsmedelsindustrin (om det nu är så), eller att SLU-forskaren
Johanna Björklund själv har ett ekologiskt jordbruk?
Dylika kopplingar dras ofta fram för att misstänkliggöra forskningsresultat: Forskaren X är med i parti Y, får pengar från Z eller extraknäcker åt företag C.
Men kausaliteten kan lika gärna vara den omvända: att man först gör forskning, kommer fram till något och som en följd därav får forskaren pengar från Z - eller börjar odla ekologiskt. För att klarlägga kausalitetens riktning skulle vi behöva en synnerligen väldesignad IV-skattning, och de är sällsynta. Tillsvidare torde normen därför vara följande:
Argumentera i sak och begär att bli sakligt bemött. Forskning kan vara korrekt även om den är finansierad av anti-krist.
Dålig forskning förklaras oftast av att forskaren är dålig, inte av att hen är köpt.
Men om någon som vanligen är intellektuell plötsligt blir ologisk och skriver saker i conclusions som tänjer rejält på analysen, är det standproceduren som gäller: follow the money.
Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.