Nyligen skrev ett gäng socialdemokratiska förnyare i DN. Eftersom de till och med ifrågasatte turordningsreglerna inom Las är deras syn på arbetsrätten faktiskt radikalare än nya moderaternas (som bl a PJ påpekar.) Men fyra skribenter på DN-debatt gör inget regeringsalternativ. De är en falang som försöker göra sig hörd inför höstens partikongress, där de av allt att döma kommer att få storstryk.
Så vad bör en högersosse göra?
Socialdemokratiska förnyare, som naturligtvis hoppats att tiden i opposition skulle leda till modernisering, politisk omprövning och framgångsrik come-back (typ New labour), kan inte rimligen tycka att Mona Sahlin och hennes pliktskyldigt ihopsydda vänstersamarbete är värd att vinna nästa val.
Så varför skulle de rösta på denna sorgliga variant av socialdemokrati?
Snarare finns tre tunga skäl för liberalt sinnade socialdemokrater att taktikrösta på alliansen 2010:
1. Socialdemokraterna förtjänar inte att vinna. Förnyelsen och idéarbetet har försummats. Partiet behöver fyra år till på sig. Ett förlustval till, och förnyarna kan med trovärdighet hävda att 80-talets betongsossar gjort sitt i partiet.
2. Mona Sahlin tänker göra Lars Ohly till minister. Det kan inte rimligen kännas ok för en liberalt sinnad socialdemokrat. Efter ytterligare fyra år i opposition kan en reformerad socialdemokrati sannolikt komma tillbaka utan att behöva ha med vänsterpartiet som regeringsunderlag.
3. Med lite taktikröster från S kan alliansen bilda ny majoritetsregering, vilket skulle minimera inflytandet från eventuella nya partier som kan tänkas klara fyraprocentsspärren. Ni vet vilket jag tänker på.
Nå? Vad säger hr Morian, Laakso, de andra på arvidfalk, Magnus Ljungkvist, Marta Axner, Katrine Kielos, Nisha Besara och Eric Sundström? (För att bara apostrofera ett axplock av vettigt s-folk)