Jag har kommit att intressera mig för galningar i samhällsdebatten.
Det är lätt att i vissa läger få galenstämpel i den svenska debatten. Den som är galen i en viss fråga avfärdas gärna i alla frågor av sina meningsmotståndare. Ett annat sätt att få galenstämpel är genom att använda överord eller osympatiska drygheter i bloggosfärens kommentarsfält.
Folk som anses galna både på höger- och vänsterkanten - (inga namn, man jag kan ju länka) - intresserar mig inte lika mycket som de som i vissa kretsar anses helgalna, samtidigt som de anses smarta i andra.
Jag tänker nu drista mig till att ge tvenne exempel och därmed boktips.
1. Daniel Ankarloo: man få ha överseende med en del, men mycket av det Daniel skriver om är intressant, relevant och inte uppenbart fel. Därmed utmärker han sig kraftigt bland vänsterns samhällsdebattörer. Hans bok Marknadsmyter är definitivt värd att några timmar, och hans kritik av köpkraftsbegreppet är inte så stollig som vissa vill få den till.
2. Fredrik Segerfeldt. Har hört mycket sägas om honom, men sällan att han har fel i sak. Även om hans sammanfattning av vad forskningen faktiskt säger om biståndets effekter är korrekt, var det en tidigare bok som imponerade mest på mig:
I sin bok om vattenprivatiseringar gör Fredrik något som signalerar verklig intellektualitet: Han ägnar mest utrymme åt motståndarnas bästa argument. Fredrik tar de mest välkända skräckexemplena på hur vattenprivatiseringar sägs ha gått överstyr och bemöter dessa övertygande.
Båda böcker rekommenderas.