Vid dagens Timbro-seminarium om statliga myndigheters opinionsbildning inställer sig frågan: Vad är problemet?
Alternativet till att staten styr med opinionsbildning är inte nödvändigt vis att staten helt avstår från att styra. Alternativet kan mycket väl vara att staten styr med våldsmonopolet i ryggen. Vad är då det stora problemet med att staten innan den tar till lagstiftningsmakten via myndigheter och verk pekar på fördelarna med exempelvis jämställdhet och nackdelarna med nazism?
När statlig opinionsbildning kritiseras från höger nämns ofta exempelvis skatteverkets reklamfilm mot skattefusk, eller energimyndighetens opinionsbildning mot att äta kött.
Vänstern kan istället irriteras över statlig opinionsbildning mot kommunism och för fri konkurrens. För att inte tala om Globaliseringsrådet!
Jag tycker inte allt detta är självklart bra. Man jag tycker inte att alla lagar är bra heller. Styrning genom opinionsbildning har dessutom den tilltalande egenskapen att det vädjar till människors förnuft och tankeförmåga, och den som inte håller med kan säga emot och lägga fram motargument.
Ett samhälle där politisk förändring kommer till genom goda argument snarare än hot om våld känns som ett ganska sympatiskt samhälle.
I varje fall känns det inte som något jag av princip är emot.
