Ang. diskussionen om att avknoppade förskolor plötsligt har vinstmarginaler på 10-15 procent: Visst kan man fundera över om priset vid utförsäljningen var det rätta.
Men man kan också fundera hur det kommer sig att verksamhet som tidigare snarast ansågs underfinansierad (termen "går på knäna" har sannolikt använts) nu plötsligt är en veritabel kassako.
Det verkar alltså inte vara en kvalitetssänkning som skapar debatt, det är vinsten som sådan. Men om kvaliteten äör densamma, har vinsten skapats genom effektiviseringar:
Vi har inga overhead-kostnader, relativt lite sjukskrivningar, vi köper inga dyra möbler och vi tänker över våra inköp. Till exempel i stället för att köpa på Kinnarps så köper vi billigare, säger Britt-Marie Juhlin.
Var det ingen som tänkte över inköpen tidigare? Vad som hänt är naturligtvis att incitamentstrukturen ändrats: Nu har någon plötsligt personliga ekonomiska incitament att effektivisera. Vinsten visar att det faktiskt fanns rationaliseringsmöjligheter. Stora sådana.
Tack vare vinsten kan politiker i framtiden kräva högre kvalitet, eller sänka kostnaderna med bibehållen kvalitet. De höga vinstmarginalerna kommer sannolikt inte att bestå.
Så vad är kruxet? Exempelvis följande: Om man misstänker att det finns hög rationaliseringspotential i en verksamhet, kommer den att vara lukrativ de första åren efter en avknoppning. Avknoppningen kan ses som att kommunen köper den långsiktiga effektiviseringen mot att någon får en kortsiktig windfall-gain.
I små kommuner är det lätt hänt att denna någon är någon politikerna känner. Och tjänster brukar ju betalas med gentjänster...