Sociologen Stefan Svallfors har fått nya data över stödet för välfärdsstaten, och konstaterar i Efter Arbetet:

Socialdemokraterna förlorade – den socialdemokratiska välfärdsstaten vann! Så kan man lite tillspetsat beskriva det senaste valet

I huvudsak tror jag han har rätt och jag delar även den tillspetsade analysen ovan. Men Svallfors drar vissa slutsatser av sina data, som jag inte är lika säker på. I debattartikeln skriver han:

...man [hör] ibland förstulna argument om att den breda medelklassen nog inte är lika intresserad av kollektiva lösningar längre. I takt med att man blivit allt rikare är välfärdsstaten och dess skydd inte längre lika viktig. Istället är det hushållsnära tjänster och friskolor man vurmar om. Därför måste också socialdemokratin anpassa sig åt detta håll om man vill återvinna väljarnas förtroende. Sällan ser man dock några siffror som skulle stödja resonemangen.

Svallfors resonerar vidare, och menar uppenbarligen att hans siffror ger svar på tal mot de som "vurmar om" friskolor och hushållsnära tjänster - folk gillar ju välfärdsstaten. Men betänk följande:

Stödet för välfärdsstaten (och gemensam finansiering) har ökat under den period då friskolor och avdrag för hushållsnära tjänster införts. En hel del annat har hänt sedan början av 1980-talet, då Svallfors tidsserier i regel börjar.

Det skulle med andra ord mycket väl kunna vara så att att stödet för välfärdsstaten är fortsatt högt eller t o m ökande i den övre medelklassen just för att välfärdsstaten anpassats genom en rad reformer.

Friskolor och RUT-avdrag är bara två exempel på en lång rad av reformer som gjort att även folk som tjänar hyfsat bra kan känna sig nöjd med den svenska välfärdsstaten. Och tack vare dessa reformer kan nu välfärdsstatens vänner glädjas åt dess fortsatta stöd i befolkningen.

Den som vill göra ett kontrafaktiskt tanke-experiment kan ju fråga sig vad stödet för välfärdsstaten skulle vara om det inte införts självrisker i socialförsäkringarna, valfrihetsreformer, marginalskattesänkningar och så vidare... 

Dessutom: Vän av ordning skulle också kunna haka upp sig på att Svallfors kallar välfärdsstaten socialdemokratisk, när dess karakteristiska egenskaper i själva verket grundlades av liberala eller högerregeringar på 1910-talet, men jag har slutat bry mig om rena etiketteringsfrågor, så det må vara hänt ;-)

Mer om ämnet:

Edebalk, P.G. (2000). Emergence of a Welfare State-Social Insurance in Sweden in the 1910s. Journal of Social Policy, 29, 537-552. Länk

Klitgaard, M.B. (2007). Why are they doing it? Social democracy and market-oriented welfare state reforms. West European Politics, 30, 172 - 194. Länk

Bergh, A. (2008). Explaining the Survival of the Swedish Welfare State: Maintaining Political Support through Incremental Change. Financial Theory and Practice, 32, 233-254. Länk 

samt