Att kommentera när tillfälle ges...
23 feb 2011, kl 21:30
bergh in Lästips, Samhälle och politik

Om jag inte hade jobbat så mycket just nu, hade jag kommenterat följande i större detalj, men några korta funderingar vill jag få ur mig:

1. S-ekonomernas procenträkning på DN-debatt.

S-ekonomernas användande av RUT i politiskt syfte figurerade senast i valrörelsen förra året. Kontentan var då att regeringen hävdade att alla - inklusive höginkomsttagare - tjänar på regeringens politik. Oppositionen hävdade att alla - utom höginkomsttagare - skulle tjäna på oppositionens politik.

2. Tim Jacksons tillväxtkritik och hans skiftesföreläsning på Malmö högskola.

Finns det något nytt i Tim Jacksons tillväxtkritik jämfört exempelvis med debatten för mindre än ett år sedan, när tyckare samlades i Stockholm under rubriken "Tillväxt - nej tack"?

Jag samlade mig då till ett svulstigt inlägg i OBS i P1, och inneboken på den tiden hette "Exit. Wohlstand ohne Wachstum" av Meinhard Miegel (Mer här). Tim Jacksons bok heter ju nästan samma sak: "Välfärd utan tillväxt". Finns det inga gränser för hur mycket tillväxtkritiska böcker vi behöver? ;-)

Mitt intryck av tillväxtkritiker att de vid närmare granskning egentligen inte är så extrema som de först verkar. De är inte alls emot all tillväxt, utan främst sådan de själva inte gillar. Jackson verkar exempelvis inte gilla lövblåsare, kan man ana av slutet på hans skiftesföreläsning. Jag har viss sympati för just den hållningen.

Det vore för övrigt intressant att jämföra dagens tillväxtkritik med vad som av många anses vara den första boken som populariserade tillväxtkritiken: The limits to growth från 1972. 

3. Uppdrag granskning om mikrokrediter.

Här har jag inget tidigare inlägg att hänvisa till, men läste med intresse David Roodmans kritik av Milford Batemans bok "Why Doesn’t Microfinance Work? The Destructive Rise of Local Neoliberalism". En rejäl sågning, får man säga:

The book makes dramatic conspiracy claims, yet is loose in its reasoning; careless in its use of evidence; and heavy in its use of passive voice and weighty abstractions such as “neoliberalism” that obscure for the reader (and perhaps the writer) who is accused of doing what.

Article originally appeared on (http://andreasbergh.se/).
See website for complete article licensing information.