Förra veckans nyhet att USA riskerar sänkt kreditbetyg för första gången på 70 år har medfört att guldpriset stiger ytterligare. Entusiaster hoppas nu att företag som gräver upp guld (ex.vis. Avino) ska gynnas.
Själv påmindes jag om vad Richard Rahn skrev i the Cato-journal förra året (länk till fulltext-pdf) om möjligheterna att skapa en valuta med stabilt värde. Han inleder med att referera till Hayek:
As Hayek and many other authors have noted over the decades, inflation, deflation, and wide swings in relative exchange rates cause huge problems for business people, investors, policymakers […] The result of the risks and uncertainties of holding or contracting any government-issued money has reduced productive investment, productivity growth, and job creation—making us all unnecessarily poorer.
Intressantast är vad Rahn skrev om dollarn under rubriken “Why the dollar is likely to fall in value”
The U.S. dollar has been the primary global reserve currency, but its share of total foreign exchange is eroding. [...] major dollar holders, including the Chinese and the Japanese, are becoming increasingly nervous and have indicated they are seeking to reduce the percentage of their reserves held in U.S. dollars ...
USA har enkelt uttryckt att välja mellan två strategier. Ett alternativ är att rätta mun efter matsäck: Sänka konsumtionen och betala av skulder till utlandet. Men eftersom det är jobbigt att spara och höja skatter, är det ingen vild gissning att det skapas fler dollar istället. Detta underlättas av att dollarn är världsvaluta. Resultatet torde bli fortsatt dollarfall:
The only way inflation can be avoided is through a very large increase in the U.S. savings rate, with the government taking almost all of the savings to service the ever-growing debt. Under this scenario, little, if any, economic growth will take place because of the absence of private capital formation. With almost no growth and a continuing increase in working age population, either real wages will have to fall or unemployment will continue to increase. ...
The more likely scenario is that as the global recovery takes hold and high growth rates return to much of Asia and elsewhere, commodity prices will rise more rapidly, and the dollar will continue to fall. (p. 528)
Den festliga trenden att spara i guldtackor hemma i bokhyllan kan alltså ses som en misstänksamhet mot statligt skapade pengar, kanske i synnerhet mot dollarn.
På Bloomberg.com hittar vi den suggestiva rubriken “China Favors Euro Over Dollar as Bernanke Alters Path”. Det leder till en intressant fråga: Vad ska Kina göra med alla sina dollar? Köper de också guld? Hur mycket hamnar i Afrika?
Kinas aktivitet i Afrika är utan tvekan hög (testa denna googling), men det är svårt att veta hur mycket dollar som hamnar där på grund av detta. (Om den här uppgiften stämmer – 32 G$ – är det bara 1% av Kinas totala dollarreserver)
Det är f ö inte bara Cato-tokar (och jag) som funderar över frågorna ovan. Så här skrev Ken Rogoff 2009:
A dollar crisis is not around the corner, but it is certainly a huge risk over the next five to 10 years. China does not want to be left holding a $4 trillion bag when it happens.
Jag tror det finns ytterligare en faktor som talar mot dollarn, i synnerhet jämfört med Euron. I EU finns en politisk broms som förhindrar så kallad finansiering via sedelpressarna: De länder som skött sin ekonomi vill ogärna ta hela smällen för att rädda de länder som inte gjort det. Således utsätts EU-länder på obestånd för betydande politiska påtryckningar, press att genomföra reformer och villkorade lån som följs upp. USA:s dollarskapande tycks mer lättvindigt.
Slutligen: Förvånansvärt många länder i Afrika har peggat sin valuta mot Euron – inte mot dollarn!
Nåväl, det blev ett lång inlägg. Som alltid ser jag fram emot att i kommentarsfältet få höra varför jag har fel och dollarn är en bergsäker investering!